Saknar Yatzy nåsså grymt asså . Att ALLTID och då menar jag alltid vara uppmärksan på var hon var i hagen satt man inte helt plötsligt blev sparkad eller biten. Jag saknar denna översikt man alltid var tvungen att ha .. Skulle aldrig gå att lämna Yatzy till en människa utan humör. Dvs en som inte kan säga till . Yatzy skulle li ledaren över den personen isåfall. För att Yatzy skulle gå att hantera var man tvungen att skrika åt henne sometimes. Hon var den ponnyn som bevöde några FÅ personer omkring sig, inte den ridskolehästen hon var där ingen var att lita på för henne. Så fort det var ngn okänd människa som ledde henne på ridgrupperna blev hon osäker på det viset att hon spakar/biter och slänger okring sig. Visst gjorde hon så me jag o petro shore men det var inte för att hon var ösäker o inte kände personen  som ledde henne utan maybe att hon va busig eller att hon kände sig osäker på ryttaren eller dennes sätt att rida på. Visst alla tyckte hon va den sötaste hästen i stallet men de var ändå imponerade över hur jag vågade vara i närheten av henne lixom. Satte nog henne högre än min familj ibland. Tog ett tag för Yatzy att börja lita på mig men sen litade hon på mig allra mest. Hon ksk inte gav mig all sin respekt men hon var snäll ändå. Här kommer bilder på den Allra finaste B-ponnyn.

The pownie now :)

Fina Lycke:)

Aja kan inte sitta o depp nå mer nu ska fara o beställa pizza snart.

Pusspuss